torsdag 6 oktober 2016

porque no hay paz

Jag lyckades, efter ett halvår nästan, skicka in allt jag skulle till Försäkringskassan. Det är en jävla bragd. Imorse var jag hos psykologen och jag grät för att jag försöker må bättre men erkände att jag inte mår bra även om det är bättre. Jag utsätter mig själv för en ständig press och kan inte acceptera att jag är sjuk. Att allting har sin gång existerar inte i mitt huvud.
Efteråt stirrade jag ner i mitt knä i cirka 25 minuter och skämdes över att jag inte mår bra. Skämdes. Till och med hos psykologen. Vem är jag ens??

Någonting helt annat: jag tror att jag faktiskt vill söka till Steneby. Trähantverk.
Vill verkligen komma in på Konstfack så småningom. Men vågar inte påbörja något. Måste ta det sakta, annars blir jag så lätt avtänd på det. Och då händer ingenting och jag kommer återgå till pyssligt mående och behöva klättra upp för den långa jävla stegen igen. Ser på serier nu. Försöker aktivt att inte vara så aktiv. Det är svårt. Klättrar på väggarna.

E kommer flytta. Det gör mig ledsen. Hon flyttar till Colombia igen.
Jag kommer sakna henne så himla mycket. Men om inte annat så får jag väl åka och hälsa på henne där och liksom i värsta fall tvingas se världen. Är förresten ledsen över att Colombia bröt fredsavtalet. Det suger. Sörjer för de som är utsatta. Kvinnor.

*S e g e l b å t*
F ra nc es

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar