lördag 26 september 2015

Trygga rum. En abstraktion eller en verklighet?

Det gick igår upp för mig vilken potential jag har i mina trygga sammanhang. Hur jag kan vara jag fullt ut och liksom få tillgång till så mycket mer i mina diskurser. Bara det faktum att folk faktiskt har tålamod att låta en pröva sig fram. Det framgås så mycket mer i kontrast till de rum som min vardag annars innefattar mig i. Och självfallet säger det i sig ganska mycket också. För jag har ju ett fritt val att ingå i sammanhang, och jag har ett val att inte göra det.
Det svåra är att behålla mig själv i mina åsikter och därmed låta mig själv bara leva i trygga rum. Att tänka att det bara är jag som sätter mina egna gränser, det stämmer ju - samtidigt som det är lätt att placera mig under någon annans tankar om gränser. Och hur stor är möjligheten att bevara mitt trygga jag i sammanhang som inte ens har en aning om att dessa rum existerar? Det är svårt att introducera och visa nya meningar till folk som inte är öppna för dessa.

Needless to say: Livet som jag håller, leder mig varje dag på nya spår och öppnar upp för nya tankar och skapar nya ord i mitt vokabulär. Insikter. Med de kommer också, till min förvåning, det underliggande förakt som bara väntat på att stiga ur grav.
Relationer skrämmer mig mindre därför att jag har ett helt annat tålamod och en helt annan acceptans för att saker och ting inte går att hetsa. Ibland behöver en tanke få landa, uttryckas eller tänkas på lite mer, för att sedan kunna bli och få förstås. Exempelvis förstår jag nu det senaste årets ageranden och hur de totalt varit i blindo - de flesta av dem. Med den enkla anledningen av att jag inte stannat upp i mina tankebanor, och istället bara agerat idiotiskt. Idiotin har jag också förståelse för nu. Det är inte idioti - det är rädslor och osäkerhet som tar sig uttryck på så vis de kunnat.
Jag är nog ganska förlåtande mot mig själv dessa dagar, för att jag aldrig varit det. Det skapar en klarare syn livet och jag fattar kanske någonstans hur JAG vill leva för i alla fall min egen del. Sen kan en vara arg på rådande obsoleta strukturer så det räcker och blir över; men en förlegad tanke som någon snubbe gjort till lag är inte mitt fel. Det är min rätt att vara arg och ifrågasätta den.


Här blev många ord till.

söndag 13 september 2015

Statiska känslor

Lyssnar på musik och fastnar i tankar, tankar leder mig till känslor som jag trodde jag blivit av med. Ångest över känslorna och skuld, skam. En ensamhet som aldrig gapat så, aldrig någonsin har den ekat för mitt inre utan att markera och ärra.