måndag 9 februari 2015

Måndag 9 Februari 2015

- "Hejdå, ..... Jag är ledsen att du inte vågade älska mig"

På en perrong i Älvsjö, I en vänthall fegade jag ur. Och tiden tickar på, för nu är det två månader sedan. Det är fortfarande lika jobbigt. En kommer ju liksom aldrig ifrån det smärtsamma i kärlek. Det spelar ingen roll hur gammal en är. Det gör ont. Det känns bara så futtigt alla dessa gånger som "lite" till har behövts, men "lite" till har inte funnits.
--
Jag har börjat vänja mig vid hur saker och ting är, och jag vet att saker kommer lätta, tids nog kommer jag kanske inte längre känna så som jag har gjort. Men jag fokuserar på det som är nu, och det är det som jag behöver skriva av mig. Just nu gör det ont. Jag saknar henne nästan varenda dag.
Jag har testat träffa andra, och visst det är trevligt, det finns så många fina personer en kan träffa, men ingen av dem är i närheten av den jag allra helst vill träffa. Och då får en undersöka sina motiv en aning och se till anledningarna att träffa dessa andra människor.
Mina motiv har inte varit särskilt sunda, därför känner jag att jag bör ta det lugnt och istället umgås med mina vänner, alternativt ensam. Till dess att det känns naturligare att träffa andra.
Detta kan givetvis förändras från dag till dag. Men med tanke på att jag har haft en sådan period ett tag nu, är det nog sunt att ta det lite lugnt. Fokusera om.

Jobba, vänner, äta, sova, steg.