måndag 24 november 2014

Stegarbetet

Faktum är att jag kan välja att tro på allt negativt jag kan komma över, ta det "säkra för det osäkra". Och jag kan välja att faktiskt se till det som är - det som så uppenbarligen verkligen är som personer säger till mig. Känslor. Att folk faktiskt kan mena vad dem säger när det är positiva saker, är för mig nästintill omöjligt att tro på. Nästintill, dock. Det måste inte vara. I mina steg börjar jag bryta mig ur allt sådant, jag börjar vilja se saker från ljusare sidor, lita på människor. Förstå att alla inte har dubbla tankar eller rent av är giriga. Jag ser saker så mycket klarare och jag ser på mig själv som någon jag är på väg att bli, bli någon som jag vet att jag kommer vilja vara.
Jag släpper misstankar av ondo och känner oftare en optimism när jag träffar nya människor. Jag behöver inte vara ångesten förkroppsligad, och allt behöver inte vara så svårt.