Jag tycker att det är jävligt läskigt när oron stillar sig för en stund och jag kan se klart. Då känns det som att jag inte kan hantera det- att jag inte borde kunna lära mig hantera det. För sådan har min lott i livet varit. Och absurditeten i det hela är befäng.
Jag borde bara vara tillfreds med en stunds lugn innan nästa storm drar in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar