Är i Göteborg - staden på G som tågmästaren så fint uttryckte det på vägen ner. Öh va? I alla fall så är det föga stabilt i mig nu. Känner mig som en gungbräda. Och det talar för sig självt. Har spenderat mycket tid med A-S, och det har varit fint. Men jag kan inte sluta se mig om över axeln - ifall att I skulle vara i närheten. Vilket ju är absurt för Göteborg är inte så litet. Och hen har väl ändå vettigare saker för sig. Vad vet jag egentligen? Undrar när jag ska komma ur allt det här. Som om tiden i mig har stannat upp när jag är här. Fine, det kan jag på sätt och vis köpa, men det är trist. Måste sluta fly.
Ikväll ska jag träffa H på pub med hens vänner. Känns kul, och samtidigt asjobbigt. Hen sa att det var ok att dra med folk. Jag vet inte om jag vill dra med A-S bara. Tycker det är jobbigt att behöva fokusera på hen och allt annat. Det känns heller aldrig som om jag är tillräcklig när vi är ute tillsammans - hen vill alltid bråka över småsaker och det gör mig trött. Jag vet inte, kanske över driver jag scenarion? Vet ej.
Vill höra av mig till DD, men vet inte om hon är trött på mig eller om hon bara givit upp på mitt sätt att vara nostalgisk hela tiden. Jag har betett mig galet, säkert. Men jag kan inte göra saker ogjorda. Kan bara försöka behålla mig bättre. Ska försöka göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar