Far hem över havet. Gotlandsfärjan är en sådan samtida typikalitet.
Familjer och vänner och kärlekar färdas. Ett enda kluster.
För mig är återvändo totalt, krampaktigt och ångestframkallande.
Samtidigt som jag sitter i min kropp och försöker kbt:a mig själv, tappar någon bort sitt barn och det skanderas i högtalarna och en annan har inte stängt av billarmet och det skriker i samklang med informationsmeddelande som deklarerar den skyldige. Ingen stress, tänker jag. Men jag är på väg hem där det förflutna fortfarande bor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar