Jag såg mina visioner, om än ännu grumliga och matta konturer av någonting som vore fantastiskt.
Men det kräver av mig, en villig het i det totala, att lämna över och hålla tillit till att denna, min högre kraft får ha sin värkan på mig och i alla mina angelägenheter. Detta hopp som tycks mig ligga på botten, måste få stiga till ovan ytan och högt mot den molnbeklädda sky som svindlar min blick när jag lutar huvudet bakåt för att titta på den.
Jag måste ge mig det här själv. Ingen annan kan ge mig detta.
Låt hoppas att jag har kraft att släppa taget nu. Jag vill inget hellre.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar