lördag 4 juni 2016

Söndag 5 juni 2016

Vaknar och känner mig trött medan huvudet går på högvarv och har gjort hela natten säkert. Skillnaden nu är medicinen jag äter; den får mig att sova igenom allt. Det är bara ytlig sömn och den känns obehaglig. Men jag ger det tid och hoppas att den intergreras bättre i mitt system i sinom tid.
Den blockerar mig från a, och alla andra. Det känns tråkigt.

Jag har en rad framtidsplaner - eller ja, framtidsönskningar, är väl än mer korrekt.
Vet var jag vill vara på väg om ett år, och det är konstigt. Fast jag tror att jag vetat länge. Jag tänker att det är något bra. A blir nedstämd av att jag vet vad jag vill, för det sätter en kontrast emot hennes känslor och tankar inför framtiden. Jag känner mig skamsen över att jag inte vill kompromissa och släta över mitt. Jag kan inte bekräfta henne- eller någon annan för den delen. Jag har så lite kraft just nu att den inte räcker till annat än mig själv. I min värld tänker jag att de runt omkring borde respektera det. Men jag vet inte. Kanske är jag självisk på fel premisser?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar