Jag var just hos läkaren och känner mig bara sämre efteråt. Hon lämnar över mig till den vårdgivare som ska reda ut alla frågetecken. Allt jag känner är att jag inte hänger med och att jag inte orkar hänga med heller. Jag är utbränd. Men det vågar jag ju inte säga eftersom jag är en sådan jävla prestationsperson. Jag vill inget hellre än orka allt. Men jag är så trött. Så ledsen. Så okapabel att fortsätta prestera som jag gjort. Jag hatar att allt kommer i efterhand. Att alla ord som jag vill säga blir förmildrade versioner av allt jag egentligen vill säga.
Idag fyller jag år. 26. Jag vet att det är ett år till den dag som jag givit mig själv tid till att se om saker blivit bättre. Men allt med den här dagen får mig att må dåligt. Jag vill bara kunna allt som alla andra kan - ha roligt - gråta - bli arg. Men jag är monoton, stagnant och mina tårar rinner i tystnad.
Förhoppningsvis är det här min botten. Förhoppningsvis blir det bara bättre från och med nu.
Och hey, Frances.
Grattis på födelsedagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar