Det känns helt enastående att kunna ha en vald relation med min storasyster. Eller, snarare att välja var vi möts, hur vi möts och på lika villkor. Inga gränser överskrids och total ärlighet ligger till grund för allting. Hon bad om ursäkt för mycket och det gjorde även jag ikväll. Och jag kunde berätta ofiltrerat hur mina känslor är just nu och hur mitt mående påverkas av det i längden.
Jag fick erkännande för att jag valt att hantera vissa saker på ett sätt och det är nytt, det är stort. Innan har jag alltid varit 'suset', ända sedan jag föddes. Allas minsting som osäkert vandrat genom livet.
Smeknamnet i sig kan ses som något symboliskt. Ett sus; ljud av en rörelse - någonting som inte går att ta på. Och jag ska inte ljuga, jag har accepterat allas bild av mig och blivit den. Och nu kan jag inte göra det mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar