Fredag 10 April 2015

Stressen står mig upp till halsen. Den är inte rolig, men den är ändå. I helgen är det projekt på gång, Kvarnen åker till Jönköping för inspelning och roliga tider på annan ort. Jag får äntligen träffa gänget i samlad trupp. Så just nu sitter jag med ett sista-minuten-projekt som S gav mig; nämligen ett diplom som alla på söndag ska få som tack för sina insatser. Det är ju viktigt att berömma varandra.
För stunden hänger jag kvar hos A-S som åkt till skolan - jag orkade inte åka samtidigt. Det känns lite konstigt att vara här när hon inte är det, men hon sa att det var ok och då litar jag fullt på det.

(Diplomet tog sin lilla tid när det inte fanns InDesign tillhands)

Jag har också fört dialog med I angående min resa ner till Göteborg nästa vecka och vi bestämde igår att vi ska ses på torsdag - jag ska åka hem till henne någon gång på dagen. Jag är aningens stressad över det. Jag vet hur det kommer bli. Jag stålsätter mig inför mötet och försöker se till att jag inte är en dålig person. Det är svårt, och jag kommer nog garanterat inte känna mig som en bra person efteråt. Men så får det vara ett litet tag i sådana fall. Jag har inte råd att klanka ner på mig själv till följd av en "eventuell konflikt". Men nog är det svårt, det sticker jag absolut inte under stol med.

Efter samtalet med I, ringde jag också E och bollade lite ångestfyllda tankar - hon stillade dem och påminde mig om att då är då, nu är nu, och att jag borde förhålla mig på så vis, för mer kan jag inte göra ändå. Hon har så rätt. Det är så otroligt skönt att ha en Vän som E att prata med när ingenting verkar falla på plats i huvudet. Hon skänker mig så många nya perspektiv. Jag är henne tacksam.