Solen stiger över Stockholm och Götgatsbacken blänker när morgonstrålarna når asfalten.
Allting är färglöst så här års. Till och med solen tycks vara utan färg.
Det finns så många gator i den här staden. Ibland undrar jag om tiden var bättre spenderad i Stockholm för länge sedan, när gömda gränder var hemliga.
När staden inte var uppköpt och snärjd runt feta borgarfingrar.
Eftersläntrare från nattens upptåg stapplar hemåt. Till synes lidande av stadens bryska uppvaknande. Trötta fötter iklädda höga klackar, raglar över urgamla kullerstenars ojämnhet. Vrickade fötter hör utekvällar till.
Undantag finnes givetvis då morgonpigga även tar sin plats så här dags en enkel söndag. De övermänskligt disciplinerade träningsfreaksen älskar nämligen att visa upp sig när de svettas som mest, Götgatan är deras paradgata.
De mest älskvärda morgonmänniskorna är dock de som liksom gör uppror mot morgonvinglarna och träningsfreaksen. De sitter längs med gatans få uteserveringar och dricker sitt kaffe. Då och då snubblar en och annan slagen hjälte från gårdagen förbi varvat med enstaka träningsfreak - då passar de på och puffar cigarettrök i ansiktet.
En kan se hur nöjda de känner sig sig i efterhand, hur ansiktet strålar av vällust.
söndag 7 september 2014
lördag 16 augusti 2014
Vi är galenskapare
Vi är galenskapare och livet är vår paradgata
vi är rösten i ditt bakhuvud när tystnaden infinner sig.
Vi är galenskapare och vi bryter din mark,
vi marscherar på era gator och vi tar tillbaka rätten att vara.
Jag är allting du bör vara rädd för,
jag är ditt största hot i din annars så välbalanserade vardag
Jag är skamlös och skäms inte för att vara rädd
jag är livrädd för mina känslor, men räds inte att visa dem.
Jag ska skratta när gråten ligger som ett lock i halsen på dig.
Vi är galenskapare och livet är vår paradgata,
Vi är dem som inte definierar och arkiverar våra medmänniskor.
Vi är dem som skriver, skriker och envisas med att vara oss själva,
Vi är dem som tar steget mot att skapa ett land som är värt att leva i.
Vi är galenskapare, vi är blickarna du möter på gatan,
vi ser dig och din indignation, när du vet att vi har rätt.
Vi är galenskapen förkroppsligad
vi är rösten i ditt bakhuvud när tystnaden infinner sig.
Vi är galenskapare och vi bryter din mark,
vi marscherar på era gator och vi tar tillbaka rätten att vara.
Jag är allting du bör vara rädd för,
jag är ditt största hot i din annars så välbalanserade vardag
Jag är skamlös och skäms inte för att vara rädd
jag är livrädd för mina känslor, men räds inte att visa dem.
Jag ska skratta när gråten ligger som ett lock i halsen på dig.
Vi är galenskapare och livet är vår paradgata,
Vi är dem som inte definierar och arkiverar våra medmänniskor.
Vi är dem som skriver, skriker och envisas med att vara oss själva,
Vi är dem som tar steget mot att skapa ett land som är värt att leva i.
Vi är galenskapare, vi är blickarna du möter på gatan,
vi ser dig och din indignation, när du vet att vi har rätt.
Vi är galenskapen förkroppsligad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)